Kära Margaretha.
Eftersom jag vet hur lycklig du blir när du får städa och
diska, försöker jag verkligen spara något av det till dig.
Men för att ha något roligt själv, brukar jag tvätta och
möblera om i bostaden.

Du är annars förtjust i att tapetsera och måla, förnya ditt
hem sådär vart sjunde år ungefär. Nu har jag hört talas
om någonting alldeles förfärligt. I ett avsnitt av en engelsk
deckarserie var det någon

Teddy som berättade, som en del av intrigen i manus,
men i alla fall. Att kroppen byter alla celler, så den som
är 'idag' inte är densamma som 'igår'. Det hoppas jag
ändå inte skall påverka dig

allt för mycket. Har du samma glädje av att städa och diska
som du hade redan i din magra ungdom, så kan det ju som
komma sig att du kan få glädja dig åt det även nu, då du väl
talat om att du kanske kommer

hit i sommar. Att jag råkar skriva detta 'en dag i juni' och
inte posta det förrän senare, skall du inte skylla postgången
för. Jag är bara i själva utkanten av en längre förkylning
som tagit mig en smula på krafterna.

Men nu när jag hämtat mig en smula, kom jag som förbi
brevlådan på mig väg om affär'n, du vet handelsboden uti
backarna där jag bor. Det blir verkligen då vackert, liksom
mysigt här ute på landet,

alldeles oavsett årstid. Du skulle ha trott dina ögon om du
sett Oskar och Petronella då de skottade huset och tomten
fria från snö i vintras. Den snö som föll i fjol var vit och fin
den med, den vintern föll det

ännu mera manna från himlen än i januari i år. Men ändå
hade de båda roligt i veckor, medan det kom sig att huset
och tomten fick ta emot sin beskärda del. Som du vet har
Rakel kommit dit och sågat ned

de mest närliggande asparna och sågat upp dem till ved,
men de har ju nära till skogen och det gör då alls ingen-
ting. Nej, nu tror jag att Torkel börjar bli kommen till att
återvända hem från att ha

snickrat och snackat med grabbarna. De är kanske inte
precis purunga längre, men titta till dem går ju an ändå.
Så här på sommaren också sträcker de nog en smula på
sig när en kärring får för sig

att gå förbi och kasta ett getöga eller två i riktning klockan
kvart över fjorton. Nu har jag som sagt inte tid med dig längre,
hur roligt det än är att som kasta ned några rader till dig,
vännen här i den moderna världen.

(Vänligen oläslig namnteckning)