Kärleken driver den unga pappan
Han upp sin förstfödda dotter,
försiktigt, för att inte väcka skönheten

Han går rund och bär henne
som den dyraste diamanten

På hennes panna kysser han henne,
gosar i hennes kinder som doftar av evig kärlek

Kind mot kind dansar de runt i rummet,
en änglakör så mäktig

Den timliga tiden är still,
de eviga är närvarande

De två dansar till gryningen spricker upp,
och en ny arbetsdag börja