Grönluvan saknar den bortflugna draken. Hon förbannar tyst drottningen som störde deras uppblomstrande träff. Här i vårskogarna får man försöka ta vara på spirande magi, innan kungariket har låtit stoppa undan vintern och placera ut sommaren. Moloken går den unga damen ned till stigen, dock vetgirig vidare mot grottans mynning. Hans till synes trånga bostad tar hon genast några trevande steg in i. Glimtar av gamla hederliga bergväggar blandas med spridda facklors sken och rysligt söliga lerpölar. Flera minuter behöver Grönluvans grå ögon att vänja sig vid det decembermysiga dunklet, medan aprilsolen alltjämt sticker sina strålar i hennes rygg.

Till sist framträder en grupp mänskliga möbler längre in i grottan, varav två gröna fåtöljer av sammet samt inte minst en bokhylla. Sällan har den lilla kvinnan skådat någon så välfylld bokhylla förut, som bär historia på höjden och biologi på bredden. Dess djup ruvar på filosofiska forskningsprojekt, allt som aldrig blir färdigt. Ur en radio på ett rangligt bord strömmar musikstycken, perfekta små pärlor som klargörs hundra gånger varje månad. Strax mixar sig klirrande xylofon och ringande trianglar med bastanta klamp från björnar på stigen utanför.

Där rör det sig förstås om drottningens livvakter som Grönluvan höll på att glömma. Man får vara beredd på att de jagar dissidenter och vildar som henne själv, men förmodligen ämnar de bara uppdatera faunan, tillse att vargabävrarna blir utbytta mot humlafjärilar o dyl. Likaså skall simpla snösippor plockas bort - istället sättas upp massivt med azaleablom. Den fullvuxna flickan undrar så hur draken förhåller sig till alla dessa fenomen. Om han känner sig nöjd med sina oändliga böcker och skarpt inringade musiksnuttar? Eller om varelsen ruvar på ännu fler dimensioner? Såvitt han ens bor ensam härinne.... mja, ingalunda vet Grönluvan heller vad draken bär för namn, men har sina aningar.

Hur gör vår kära vårliga huvudfigur nu...?

I) Griper ivrigt sig an litteraturen - hittar någon biologisk historia att filosofera kring - och faller tungt ned i ena fåtöljen med tegelklossen i famn, medan hon väntar på sin drake som gärna får komma hem.

J) Joggar vidare längs stigen - vill ju upptäcka så mycket som möjligt av skogens växtkraft, dess jublande symfoni innan sommaren bränt och torkat allt, medan solen ännu skrattar och blommorna kvittrar.

K) Måste verkligen kissa, så hon söker efter nån sorts toalett eller passande skreva, längs grottans väggar eller rentav bakom bokhyllan - för att slippa bli påkommen därute i vårskogen som knappt fått grönska bland knopparna.

L) Lämnar tillfälligt grottan - vill först be drottningen om råd hur man bäst kunde utforska detta näste (en labyrint inuti berget?) och höra björnarnas version av vem denne drake närmare bestämt må vara.