Tänk om jag skulle splittras i två
och den ena skulle skita i allt och
planka på ett tåg ned till Berlin,
läsa poesi och
umgås med skumma intellektuella typer
som antagligen röker på.
Med intäkter från ett svartjobb på nån bar.
sedan finna sig själv i Appalacherna
och söka litteraturstipendium
för att skriva århundradets roman
i en stuga i fjällen.

Och den andra skulle
fortsätta vara jordbunden
på 66 kvadrat
där det alltid tycks ligga åtminstone
en smutsig tröja på golvet.
Söka jobb på
bekvämt pendlingsavstånd
och bygga på sig själv
mellan legobyggen,
besök hos åldrande föräldrar
och stödjande sms till nån gammal vän.

Och nu och då kanske de två
skulle utbyta ett samtal
eller i vart fall ett mess -
om de fortfarande hade något
att säga till varandra.