Kom hit, kom hit!
För att se,
20 årig kvinna,
med inget att ge.
Låt oss samlas och titta på.

Välkomna, kära och få,
bekanta.
Inte många här kan jag se.
Skyll på hennes oförmåga för intryck!
Buren med ånger och skam.
Förskyllan hon bär för denna fattiga skara.

Hennes närmaste släkt,
som alltid frånvarande.
Att arbeta är att leva!
Men dottern som inte kunde,
fäller de ingen tår för.

Hon kapitulerades tidigt.
Ett under att hon ändå stred,
för vad mer kunde hon göra?
Napoleons ryska envishet
och en enorm förlust.

Låt oss skyffla undan jorden,
för att plats åt henne frambringa.
Minnas hennes misslyckanden.
Minnas hennes otymplighet.
Minnas hennes potential.

Skåda! En besvikelse i mänsklig form.
Ingen talang, ingen intelligens.
Likaså bristfällig empati.
Mor och far, känner ni stolthet däri?