/Som man själv vill bli behandlad.../
***
Tänk detta vackra hus med denna vackra fasad liggande i fin lantlig idyll som så vackert beläget men nu som obrukbart.
Bakom husets fasad tycktes ondska och svek där ondskans demoner fått sitt grepp.
Hjärtliga människor som här hade tillåtit svek och sorg befästas i stället för deras kärlek.

Låskolven bortplockad; Hur ?; troligt en stor sorg som bakomliggande orsak men ändå, att, tillåta sig…?
-Nycklar men till vilket bruk nu när inte längre gick att användas.
Ny fin ryamatta och ett alldeles nytt berett ren skinn där inne bakom i huset som nu stulet.

På stängd obrukbar dörr: Dörren på finaste arkitektur med vackraste mönster men;
som kändes som av lögnens demoner fritt spelrum tycktes som i inget slut. Och på långt mellan parter till fred i sikte av en stängd dörr, minst ett svår bearbetat klimat. Fred som till försoning kändes som långt borta.

**Går oförsonlighet att målas över med grundfärg?**

Fanns någon försoning förlåtelse till upprättelse för såren måste ju rensas i finaste badolja skötas om och tvättas rena.
Naturen har en förunderlig förmåga i läkedom om den sköts om och vårdas rätt men det finns en begränsning. Ohyra kan ta över!.

*Hur till aktning på försoning och förlåtelse? (Sätta den andre först)
-Respekt för annans egendom som hus?
Och finns en miljö som till för försoning som förlåtelse?…*


Copyright Glitträ