Du har så många ursäkter
För att inte släppa mig in
För att inte släppa mig nära
Och för dig att inte kalla mig för din

Du har så många idéer
Om varför din saknad inte kan läkas
Med just det du saknar allra mest
I stället ger du mig ett armslängds avstånd
I stället för att låta mig älska dig sådär allra bäst

Så, är det så att du vill gotta dig
Gotta dig i din melankoli
Melankolin som har blivit så mycket du
Att du inte kan göra dig fri

Eller är det så självklart
Att du aldrig har haft för avsikt
Att någonsin göra mig till kvinnan
Som du så självklar kallar din
Utan stulit mina timmar för att jag bara ska torka tårarna
Tårarna som så fint fårar din åldrande kind